Med anor från 1500-talet

Sälen/-sel/-säl - betyder egentligen fäbod

och här i Sälen finns en hel del gamla fäbodar kvar, några har renoverats eller byggts om för olika modernare ändamål. Som vår fina

Joängets Fjällgård
den välkända gamla våffelstugan.

i Hundfjället som är byggd på 1500-talet och redan på 40-talet byggts om till servering och sedan dess välkomnat gäster från när och fjärran!

Men från början behöveds fäbodar för Fäboddrift, eller fäbodväsen. Det innebar drivning av boskap vid en fäbodvall, antingen i en skog eller vid ett fjäll. Den verkliga jordbruksbyggden låg ibland en bra bit från, eller relativt nära, de vallar som behöves för att beta under sommaren. Jorbruksmarken användes sommartid för att odla grödor och vinterfoder. En fäbodvall kan sägas vara en samling byggnader, som stugor, kokbodar och fähus. Joängets Fjällgård va just en sådan kokbod, med övernattningsmöjligheter. Fäboddriften har givit upphov till fäbodkulturen, som kan sägas innbära allt från matlagning till traditioner, vidskepelse och musik. I Sverige är det framför allt i norra Dalarna som fäboddrift användes i synnerhet fjällbönder var normalt tvungna att ha flera vallar för att klara betesbehoven.

I fäbodarna arbetade (ofta unga) kvinnor, benämnda fäbodstintor, fäbodjäntor, kullor, vallpigor eller som i Jämtland och Härjedalen butauser (uttal 'butøuser'), som skötte sysslorna. Detta berodde delvis på den lag som förbjöd vuxna män att valla kräk (dvs getter och kor). Många av sysslorna på en fäbod var likadana som de sysslor som kvinnor vanligen hade på sina hemgårdar och karlarna behövdes ofta hemma i jordbruket. Fäbodtöserna mjölkade kor och getter, samt ystade ost och kärnade smör. På fjället eller fäbodvallen fanns ofta ett kokhus där kjesmus, grynost, messmör och dylikt framställdes. Mejeriprodukterna förvarades under sommaren i källare tills det var dags att fraktas hem till byn. Vissa vallar hade även härbren för förvaring av salt och kläder. Själva bodde fäbodtöserna ofta i enkla, timrade hus likt joängets fjällgård med enkla spishällar och eldstad.

Arbetet på fäbodarna var således att omvandla det som djuren producerade till produkter som gick att sparas till vintern. Det var inte ovanligt att se fäbodarna med stora kokande grytor där mjölk omvandlades till olika mejeriprodukter.

Under vintertid användes inte fäbodarna alls i samma utsträckning här uppe utan behövdes mest när man med snöskor eller skidor behövde korsa fjället av olika anledningar. Då var det normalt att stanna till och övernatta, laga mat, värma sig eller torka kläder, för att sedan fortsätta sin färd över fjället

När Gustav Vasa befann sig i Dalarna 1521 går det att läsa i historien att han försökte förmå allmogen i Mora att resa sig mot den danske kungen Kristian. Befolkningen i Mora vägrade ställa upp för Gustav trots flera övertalningsförsök. Deras ljumma stöd gjorde Gustav beskivken och arg och han insåg han att han inte var säker i Sverige, utan gav sig av på snöskor mot Norska gränsen. Han vandrade vägen utefter älvens västra strand förbi Gopshus över till Oxberg. Numera delar av Vasaloppet som går första helgen i mars. Han fortsätter västerut och passerar Evertsbergs kapell. På nyåret 1521 kommer Gustav in i Västerdalarna och stannade för övernattning på olika gårdar. En berättelse säger att han en lördagskväll tar han in på gården Storholsholm, en halv mil från Lima kyrka och därefter fortsätter han norrut utefter Västerdalälven och upp i de sydliga fjällen. Vissa nätter stannade han i tomma kalla fäbodarna runt om på fjället, torkade sina kläder och sov på de spartanska sängarna och stekte sin mat över öppen eld. Joängets fjällgård är just en sådan fädbod. Det sägs att Gustav stanade till här.

När Gustav gav sig av kom fler svenska adelsmän till Mora som bland annat berättade om Kristians framfart, om Stockholms blodbad och hur den svenske riksföreståndarens, Sten Sture den yngres lik hade grävts upp och skändats. De påstod dessutom att den danske kung Kristian nu skulle straffa dalkarlarna och förebrådde dalkarlarna för hur de behandlat Gustav som så ofta utmärkt sig i strider mot danskarna. Männen i Mora tog reson och skickade ut två skidlöpare, Lars från Kettilbo och Engelbrekt från Mora efter Gustav som snart återfördes till Mora.

I mitten av januari 1521 sammankallades åter folket i Mora och närliggande socknar till ett möte där Gustav, då 24 år, utsågs till "hövitsman över Dalarna och meniga Sveriges rike". Han fick därefter 16 livvakter han kunde styra över som så småningom kom att bli Svea Livgarde. Nåja... nog om historian... Huruvida detta är sant att han verkligen vilade ut på Joänget eller inte tvistar de lärde om, vi var ju inte riktigt med då. Vi tror i alla fall att Gustav varit här hos oss på fjället och tycker i alla fall att historien är spännande och låter gärna våra gäster ta del av lite fantasi och historia.

Dessutom kan vi berätta att vintern 1966 så startade Hundfjället med två liftar, en vinkel-släplift och en 2-stolslift. På Joänget lite längre bort serverades våfflor, varm saft, mjölkchoklad och goda hembakade bullar. Det fanns även en liten kiosk och varuhandel på Joänget och möjlighet att få nyheter och förnödenheter upp till fjället. Joängets Fjällgård har ägts av samma familj sedan mitten av 70-talet och drivs fortfarande i samma regi. Våffelreceptet är naturligtvis hemligt - men fråga gärna så kanske du har tur och få några hemliga tips på lyckade våfflor...

Vi vill härmed önska Er mycket nöje här i Sälen och hoppas att Er vistelse kommer att bli underbar!

Joängets fjällgård, 78067 Sälen, 0280-33031
info@joanget.com

Kontakta oss